januari 26, 2004

LÄNGTAR UT

Tre veckor har gått utan en enda joggingtur. Inflammationen i hälen behövde en nästan två veckors ibuprofen-kur och möjligast lite gång och spring plus specialsulor i skorna. Man känner sig verkligen "mommo", d.v.s. gammal och sjuklig ;-) En total avhållsamhet från springandet gör ju också gott: längtan ut blir allt starkare och jag är absolut motiverad att gymnasistera den lilla muskulaturen i fötterna och stretcha enligt fysioterapeutens råd.

Det smått komiska i vår situation är faktiskt att vi på allvar började lugnt med tränandet - just för att undvika skador. Men kroppen protesterar ändå och man undrar om den vill varna en för det stora farliga maratonloppet.

Spinning känns ok som kompensation, men pulsen ligger betydligt högre (kring 170 för min del oftast), än vid joggning då den brukar vara 150-160. Därför är det också svårt att kompensera de riktigt långa turerna. Undrar varför de flesta spinningtimmarna anses vara aerobisk träning. Jag har mycket svårt att hålla min puls så låg om jag försöker följa instruktören någorlunda.

Alla grenar tycks ha sina positiva och negativa sidor för kroppen. Cykling är bra om benen lider av stöten mot marken (som i springning), men å andra sidan är ryggen ofta i en ganska onaturlig ställning. Bäst är det väl att variera så mycket som möjligt när man har chansen.

Posted by annika at januari 26, 2004 03:17 EM