För ungefär tio år sedan, när jag friidottade aktivt, led jag ett bra tag av det klassiska symptomet hos nybörjarlöpare: inflammation i skenbenet. På finska är det här fenomenet känt under namnet "penikkatauti". Rent fysiologiskt är det fråga om att muskeln växer, men inte benhinnan. När man tränar ökar muskelns ämnesomsättning, blodet cirkulerar och muskelcellerna sväller. Trycket ökar och muskeln börjar lida av syrebrist - vilket tar sig uttryck i en jädrans värk i benet! Det kan göra fasansfullt ont när man springer (också de tio metrarna till bussen) och samma sak gäller om man trycker på insidan av skenbenet.
Igår blev jag faktiskt uppskrämd när jag kände av värken precis där i benet... Det tog upp till ett halvt år att bli botad senast med mycket vila (!), så man får bara hoppas att det här nu var ett litet skämt från benets sida. Ett ganska dåligt skämt i så fall tycker jag ;) Så drastiskt har ju träningsmängderna ännu inte ökat, men man får nog hela tiden påminnelser om att ta det lugnt. Så man kan liksom med gått samvete bli hemma i soffan ikväll :-)
Posted by annika at september 29, 2003 06:03 EM