Viloveckan på grund av en aning ansträngda benmuskler är nu över. Jag är förvånad över hur lite information jag hittat på nätet om hur man sköter idrottsskador. Söker man på google får man en massa länkar till privata läkarstationer och böcker om ämnet. Den enda vettiga informationen fanns på olika diskussionsforum, bl.a. www.keho.net (på finska). Där verkar relativt seriösa människor röra sig. Men en kanske ännu bättre informationskälla är läkarspalterna :-) Det var där jag övertygades om att man definitivt ska vara noga med att träna upp musklerna i benen också och inte bara springa. Igår var vi på gym, ska idag ut och springa, 286 dagar kvar :-)
Jogging är inte bara en motionsupplevelse, det är också en lämplig hobby för alla prylbögar. För 4-5 år sedan var en pulsmätare med min/max-puls och tidtagning det mest high-tech man bar på armen, men nu finns det redan flera roliga leksaker att välja mellan.
Den finaste prylen är säkert Timex Bodylink. Det är en klocka med pulsmätare och gps-modul för mätning av avstånd. Gps-manicken sitter runt överarmen och skickar signaler till klockan som hela tiden meddelar hur långt du sprungit. Systemet lär vara relativt noggrant då man inte rör sig i kuperad terräng. Den billigare modellen (utan pulsmätare) får man för 333 € (rabattpris 279 €).
En annan fin klocka är Suuntos X6HR (449 €) som har pulsmätare, klocka, höjdmätare och kompass. Efter att man joggat kan man flytta höjd-, tid-, och pulsstatistik till datorn för att kunna analysera löprundan och se hur banans höjdprofil påverkat pulsen. Perfekt för alla som älskar statistik.
För den som nöjer sig med endast pulsklocka har Polar en hel del (dyra) produkter att välja mellan. Också dom kan lagra statistik för analys på dator.
Och den som nöjer sig med att bara springa kan lugnt göra det även i fortsättningen utan att bry sig...
För en stund sedan stötte jag på diskussionsforumet puls.se. Diskussionerna handlar om löpning, cyckling och triatlon och jag hittade några intressanta trådar. I vissa kommentarer märker man tyvärr att en del tar löpning, och sport överhuvudtaget, på fullt allvar. Jag fick en känsla att det för dessa människor bara var snabbhet och sluttider som räknades.
En rolig diskussion handlade om vem som kan kallas motionär och vem som är "riktig" löpare. Några tycker att ordet motionär låter negativt, man löper inte på allvar om man är motionär och lite långsammare än andra. Nån föreslog följande skala för att kunna klassificera människor (gäller män och tid på 10 km/flack asfalt):
"00:00:00-34:59:99 = Tävlingslöpare
35:00:00-39:59:99 = Elitmotionär
40:00:00-44:59:99 = Bra motionär
45:00:00-49:59:99 = Hygglig motionär
50:00:00-54:59:99 = Normalmotionär
55:00:00-59:59:99 = Glad motionär
60:00:00- Troligen ännu gladare motionär!"
Jag vet ingenting om sluttider i 10 km:s löpning men ifall jag skulle få välja skulle jag nog hellre vara än glad motionär än en sur tävlingslöpare.
Att träna för maraton börjar snart bli en trend bland bloggare. Mats på Klocklös i tiden meddelade för en stund sedan att även han börjat träna för maraton 2004. Vem är nästa?
Läser som bäst "Finna flow", en bok om den vardagliga entusiasmens psykologi. Det handlar om att lära sig hitta de stunder och aktiviteter som gör oss lyckliga. Flow är inte synonymt med lycka, utan ett slags berusningliknande känsla som man kan få om man känner sig göra nånting verkligt meningsfullt/roligt. När man läst boken ska man inte kunna hitta nån bra orsak för att vara uttråkad.
Det är när människor är aktiva som de oftast upplever flow. Behöver inte betyda fysisk aktivitet, men löpning ger definitivt en flow-känsla när det går bra! När man springer tillsammans mot ett gemensamt mål kan man antagligen uppleva dubbel flow. Författaren till boken, Mihály Csíkszentmihályi, skriver om ett par som förnyade sitt förhållande med att börja springa maraton tillsammans. Kanske nånting för parterapeuterna att rekommendera? ;-)
Ojoj, märker att jag ju nästan har börjat blogga - tro nu inte att det är Peter som lurat hit mig ;-)
Nu när vi tränat flitigt i drygt 10 dagar var det dags för dom första kostanderna för denna nya fina hobby. På måndag efter en kort joggingtur for jag till centrum och köpte det senaste numret av löpartidningen Juoksija (6€) och ett bälte med fem små dryckesflaskor (27€).
Nu när det har varit varmt ute har redan en dryg halv timmes löpande torkat ut kroppen ganska totalt. När man joggar på Fölisön har man möjlighet att få dricksvatten, men på andra ställen är det ganska svårt. Att ha några små flaskor fast i ett bälte verkar smart. Igår när vi prövade det kändes det också mycket bekvämt, egentligen märkte jag knappt att jag bar på vatten.
Tidningen Juoksija var intressant. Delvis tycks den handla om tävlingslöpning, men största delen av innehållet behandlar ändå maraton och annan långfärdslöpning för vanliga människor. Man lär sig säkert en hel del nyttigt av att läsa den. Största nyttan av att läsa en tidning om löpning är säkert ändå att man får lite ny motivation att gå ut och jogga varje gång man bläddrar igenom ett nummer. Och under det kommande året kommer vi säkert att bli motiverade, Annika överraskade nämligen igår med en lite present - ett års prenumeration på ovannämnda tidning :-)
På tidningen Juoksija-lehtis webbsajt finns en bra artikel om maratonträning. Jag har lärt mig en hel del av att läsa den. Idag hinner jag inte, men nästa vecka kan jag anteckna det jag lärt mig.
En intressant detalj i artikeln var sättet att estimera sin maratontid med hjälp av tider i kortare lopp. Det lär vara löparen Peter Riegel som har räknat ut följande faktorer:
5 km -> faktor 9,798; 5 km -> faktor 4,667 och halvmaraton -> faktor 2,099.
Ifall man springer 10 km på 60 minuter torde man alltså springa ett maratonlopp på 280 min (4h 40 min). För att springa loppet på fyra timmar borde man alltså klara 10 km på 51 minuter.
Tyvärr har jag inte heller sprungit nån kortare sträcka på tid, så det här hjälper inte så mycket...
Hur många gånger har man inte hört hur viktigt det är att ta det lugnt i början... Men ändå springer man där fastän bakre lårmuskeln spänner oroväckande och vaderna värker ;-) Jag har igen efter ett antal månaders paus insett hur trevligt det är med endorfinerna strömmande i kroppen efter en bra träning, så nu kan jag liksom inte hålla mig... Nu när det dessutom är maraton som sporrar! Faktum är att jag joggade till gymet i stället i dag och passade på att träna överkroppen - den blir ju inte tränad i löpning. Några stora muskler lär jag nog inte få med de tyngder jag nu använder! Som tur blir det nu några dagers vila i Stockholm, så risken att bli övertränad minskar lite... ;-)
Frågan till Peter om vi skulle springa maraton var väl närmast retorisk,
men han var ju plötsligt seriös! Så här är vi nu, med två träningsrundor
bakom oss :-) Jag har aldrig trott att maraton skulle vara vare sig hälsosamt eller sprittande roligt, men däremot låter ett års träning med ett konkret mål inspirerande. Väntar med spänning på att konditionen ska bli bättre. Det är tio år sedan jag tränade friidott och sedan dess har sportandet mest varit avkoppling från vardagsstress. På ett år hinner tanken på 42 kilometer säkert mogna ;-) Vi har inga detaljerade träningsplaner ännu, men med hjälp av Internet verkar man nog kunna bli en maratonexpert åtminstone i teorin! Finns det förresten nån annan som bloggar om maratonträning?
Den här loggen eller dagboken handlar om löpande, närmare bestämt om vår träning inför nåt lämpligt maratonlopp sommaren 2004. Lite bakgrund:
Vi, det är alltså Peter och Annika. Vi har aldrig sprungit maraton och egentligen har vi aldrig tidigare heller planerat att delta i ett lopp. På lördag sprang 6000 ivriga människor Helsinki City Marathon och vi båda var på startplatsen just före startskottet gick - Annika gjorde ett nyhetsinslag och jag var bara och såg på evenemanget. Människorna såg glada ut och stämningen var bra och halvt seriöst bestämde vi oss plötsligt för att springa maraton nästa år. Överraskande nog var båda seriöst intresserade och vi bestämde oss för att förverkliga planen och börja träna målmedvetet.
Vårt mål är inte att få bra tider, utan att komma i mål. Eftersom maraton är ett långsiktigt projekt är det ett bra sätt att motivera sig att springa och motionera. Annika brukar jogga 2 ggr/vecka och jag endast 2 ggr/månad så i början gäller det säkert att få upp en bättre grundkondition före man börjar träna på allvar.
På den här webbloggen dokumenterar vi vårt tränande och vad vi lärt oss om maratonlöpande, utrustning, näring etc. Sidan finns främst till för vårt eget bruk, men det är alltid möjligt att nån annan med samma projekt kan ha nytta eller nöje av den. Och dessutom är det svårt att ändra sig nu när man riktigt lovat på nätet ;-)