Idag kunde vi läsa en intressant artikel i Hesaris Kuukausiliite om skillnaderna mellan Esbo och Vanda. Det finns en hel del skillnader mellan de här stora (anti-)städerna, men desto mera likheter. En är att det på varannan åker nu står ett superstort shoppinghelevete och till de här kolosserna åker vi sedan varje lördag. Med bil, såklart.
Nu inser jag att jag efter 10 års exil i Helsingfors igen har lärt mig tänka som en äkta esbobo. På söndag för två veckor sedan kände jag mig trött, stressad och i behov av lite andlig näring. Jag ville helt enkelt lugna ner mig och andas ut en stund. Efter att jag lyckats fixa permission för ett par timmar hoppade jag alltså i bilen och ... åkte till närmaste shoppingkoloss.
Väl framme i Iso Omena vandrade jag en stund i butiker och tittade på en mängd varor som jag inte behöver. Till mitt försvar kan jag ändå konstatera att jag efter ett besök i bokhandeln köpte Richard Sennets bok Työn uusi järjestys (The Corrosion of Character), gick till det lugna cafét i övre våningen, isolerade mig från omvärlden med min iPod och läste bok medan jag njöt av espresso. Och det kändes bra.
Trots det semipatetiska i att slösa sin fritid i shoppingcentrum, så såg jag nåt fantastiskt vid parkeringshuset ingång - en pizza-automat:
Manicken heter Wonder Pizza och den tycks kunna producera tre olika sorters pizzor:
-thumb-400x300.jpg)
Jag har ingen aning om varför jag någonsin skulle ha behov av att köpa en pizza ur den här automaten, speciellt när shoppingcentret är fullt av snabbmat. Men jag litar på att vi effektivitetsälskande esbobor hittar på en bra orsak att få börja köpa vår lördagslunch härifrån. Innan vi sätter oss i bilen och åker hem.
