september 2007 Archives

Värdens viktigaste och smartaste uppfinning är troligen inte något så komplicerat som ottomotorn eller mirkovågsugnen. Troligen inte heller något så alldagligt och tråkigt som hjulet eller pengar. Det måste däremot vara något av mycket större betydelse för oss människor.

Jag anser att ett av det största problemen vi nutidmänniskor har är att våra strumpor (speciellt ena av ett par) försvinner spårlöst i tvättkorgen eller tvättmaskinen. Och de som klarat sig genom hela processen blir länge liggande framme eftersom det är en hopplös uppgift att para ihop 29 nästan identiska strumpor. Jag nominerar därför följande produkt till historiens viktigaste uppfinning: strumphållarna (se bilden nedan)!

Jag hittade de här för knappt ett år sedan helt i misstag, då jag efter en lång helgdag (på jobbet) shoppade lite mat åt familjen i Siwa-butiken i Norra Haga. Produkten heter Supi-sukkapidike och ser ut så här:

När man på kvällen slänger dagens strumppar i bykkorgen fäster man först båda strumporna i en strumphållare och först därefter kastar man det i en stilig båge in i korgen. När man bestämmer sig för att tvätta sitt byke slänger man bara hållarna med strumporna i maskinen. Och när maskinen sedan har tvättat klart kan man fortsätta använda samma hållare för att hänga upp strumpparet med:

Resultatet är att man sällan förlorar strumpor i tvättkorgar eller tvättmaskiner. Och strumporna är färdigt parade. Fantastiskt!

Nu när jag har skrivit hela inlägget ser jag att det i dagens Husis finns en artikel om borttappade strumpor, och speciellt om riksdagens talman Sauli Niinistös borttappade strumpor. Husis utlyste tidigare en tävling om vad man ska kalla ensamma strumpor som förlorat sitt par i tvättmaskinen. I dagens tidning presenterades det vinnande förslaget: strumpling. Bra ord; det ska jag börja använda.

Tyvärr, det blev ingen röd skjorta för Burmas demokrati idag. Jag har inget emot demokrati, Burma eller tanken att stöda burmeserna/burmarna/burmännen/burmanianerna (?). Jag helt enkelt äger inga lämpliga röda skjortor. Så de i Burma fick tyvärr inget skjort-stöd av mig.

Jag är också tvungen att medge att jag vet helt för lite om Burma. I skolan lär jag mig landets namn, på 15 år hör jag nästan inget om landet och plötsligt skjuter nån och jag blir tvungen att fundera på skjortor. Det är bra att väcka människor, men kanske det skulle ha varit möjligt att väcka diskussion också utan att fokusera på vilken färgs skjortor man har på sig. Jag skulle först koncentrera mig på problemen i Burma och först därfter fundera på skjortor. Men kanske dom röda skjorta gav upphov till fina diskussioner på skolor och arbetsplatser, vem vet?

Jag råkade i misstag bläddra bland kommentarerna i Ilta-Sanomats röd skjorta -diskussion. Där fanns ännu bättre förklaringar och ursäkter för varför så få skjortor var röda idag. T.ex. lär vi oss att man inte alls ska tro på det vi har läst om händelserna där nere:

"En aio pukeutua, koska en luota enää mihinkään maailmantapahtumien uutisointiin. Nykyisellä internet aikakaudella on liian helppoa vääristellä totuutta." (nr. 45)

Nån annan har insett att det handlar om ögonfärg:

"Minusta punainen ei sovi silmieni väriin. Lisäksi se jollain tapaa latistaa kesärusketustani. Toisaalta sotilasjunttien kanssa kannattaa pysyä hyvissä väleissä eikä ruveta rettelöimään. Pyssymiehillä on voimaa ja valtaa takana. En olisi natsi-Saksassakaan ruvennut mieltä osoittamaan vaan pitänyt matalaa profiilia. Silleen elää niin kuin pitempään." (nr. 21)

Och en finländare klär sig helst i annat än rött:

"En todellakaan. Pukeudun usein sini-valkoiseen suomalaisittain." (nr. 65)

Det finns också överraskande orsaker att stöda folket i Burma:

"Meitsi taas seisoo Burma nimen takana ihan senkin vuoksi että jokaisessa muinaisessa viidakon korkeajännityksessä paikka niin mainittiin." (nr. 21)

Slutligen gör någon annan en riktigt djup analys och kommer fram till att det är dåligt att skjuta människor:

"Mitä taas Burman asioihin tulee, niin en ole tuota juttua seurannut. Jos mielenosoittajia pitää ampua, niin noilla on varmaan tosi tärkeää asiaa, josta haluaisin ottaa selvää. Tuollainen siviilien ampuminen on muutenkin melkoinen moka, sillä harva haluaa kannattaa moista toimintaa, ja siksi loikkaa mielenosoittajien puolelle. Voisi kuvitella, että loikkaajia ovat juuri järkevimmät ja viisaimmat, jolloin ampujien joukkoon jää sitten vain ns huonompi aines." (nr. 48)

I dag på morgonen lyssnade jag igen på Yle Vegas Eftersnack som podcast (strålande program, förresten). Programvärdarna diskuterade en lista över saker som riktiga män bör göra eller kunna. En av de här viktiga färdigheterna var att man skulle klara sig även om stömmen bryts och man blir tvungen att leva utan mikrovågsugn, värme och ljus.

Lite senare hände faktiskt det här, dvs. strömmen gick av i Haga, Lassas, Stenhagen och Näshöjden. Det är ytterst sällsynt att strömmen går i Helsingfors, och i fall det händer kommer strömmen snabbt tillbaka. Den här gången tog det ca. 2,5 h. Och 2,5 är en överraskande lång tid när man har lite bråttom och vill få saker gjorda.

Trots bärbara datorer och kunskapsarbete visade det sig vara ytterst svårt att kunna jobba effektivt utan ström. Alla dokument jag behövde fanns på företagets servers, och de stängde sig automatiskt då strömmen bröts. Så jag kunde inte skriva offert. Datorns batteri var ännu inte fulladdat efter gårdagens användning, så även om jag skulle ha kommit åt mina texter skulle jag inte ha hunnit skriva mer än 1h. Och e-post kunde man självklart inte läsa eller skriva, eftersom också nätverket och brandväggarna behöver en hel del ström. Mobiltelefonerna fungerade, men för de flesta viktiga samtal behöver jag bakgrundsinformation som finns olika dokument. Så det blev heller inte av.

Det hela slutade med att dom flesta av oss satt med fötterna på bordet och läste tidningar, artiklar och rapporter. När det blev lunchdags och vi insåg att även restaurangen är utan el beställde alla pizza och vi samlades i mötesrummet för en gemensam lunch. Egentligen ganska trevligt, fast synnerligen oproduktivt.

Min första reaktion när strömmen gick var att det säkert blir det svårt att skriva. En äldre kollega var betydligt visare: han skyndade sig direkt till köket för att ta kaffe så länge det ännu var varmt.

I Expressen läste jag nyligen om den stora katastrofen som har drabbat Sverige - kalsongsnusket. Om jag förstod rätt har det bland ungdomarna blivit trendigt att simma med underkläder under badbyxorna:

"Trenden att bada med underkläderna på har fått genomslag i de östgötska badhusen, rapporterar Extra Östergötland. Flera av badgästerna väljer att låta kalsongerna eller trosorna sitta kvar under badkläderna när de hoppar i bassängen. Men de extra plaggen är inget välkommet inslag."

Det här är så klart ohygieniskt och blir dyrt att rena. Och att tonåringar inte är särskilt smarta blir jag inte heller förvånad av. Men ändå har jag svårt att förstå hur nån hittar på att börja klä sig i flera lager när man ska simma i badet. Tror de faktiskt att man hålls torr om man har underkläder under? Eller fryser man mindre när man klär sig i lager? Och vem hittar på något så här idiotiskt? Eller är det bara jag som håller på att bli gammal?

Om förra veckans stora idrottsupplevelse var att pröva på astanga joga (vilket jag förresten vågade mig på även igår), var det idag definitivt att sporta tillsammans med min son. Jag har hört många fina berättelser om skidturer eller ishockey tillsammans med sina barn, men har aldrig haft möjligheten att prova. Eftersom jag egentligen har mest lust att jogga och min sons blygsamma ålder ställer vissa krav på valet av aktivitet, blev det idag att jogga med barnvagn. Det var alltså jag som skuffade och sonen som låg och sov.

Att skuffa på en barnvagn när man löper sin runda på skogsvägarna i närterrängen är egentligen ganska tungt (dock inte helt oväntat). På jämn mark går det ganska lätt. Lite ovant är det att hålla ena handen framför sig, men särskilt tungt är det inte. Men när man kommer till en ojämnare väg eller till alla uppförsbackar som garanterat finns i skogen blir det effektivare träning. Dom värsta backarna känner man definitivt av i musklerna.

Den här grenen rekommenderas varmt till alla som vill kombinera barnskötsel med motionerande! Och den som inte har barn kan fylla en vagn med ca 7 kg tidningspapper före man går ut. Fast då går man miste om de där roliga små gurglande lätena man ibland hör från vagnen. Och lite till.

Också idag lärde jag mig nånting nytt. Jag gick till gymmet för att lyfta metallskrot, men hamnade på en timmes asthanga yoga.

Det var överraskande roligt, jag har faktiskt aldrig prövat på nån form av joga förut. Och jag har aldrig prövat på att sträcka och böja kroppen på det här sättet heller. Men jag är fortfarande helt hel. Och relativt avslappnad.

Jag lärde mig också att man helst inte ska dricka vatten under passet/träningen. Om jag förstod saken rätt berodde det på att träningen och den speciella andningen tänder en eld inom oss. Och vattnet släcker den här elden. Så vis av den här lärdomen drack jag inget. Först där hemma vågade jag dricka ett glas vatten.

Förra veckan läste jag en liten notis i Helsingin Sanomat om en ung man som på natten klättrade upp på Kyrkslätts kyrkas tak, där han våghalsigt balanserade, somnade och i ett senare skede också hängde:

"1976 syntynyt mies tasapainotteli kirkon harjalla ja roikkui kattorakenteista tunnin verran. Pelastuslaitoksen mukaan mies välillä nukahti kirkon harjalle, mutta heräsi jälleen uhoamaan pelastajille."

Notisen slutar med det fantisktist självklara konstaterandet: "Alkoholilla oli osuutta asiaan."(ungefär: alkohol var inblandad i fallet). Det här är det bästa med den här typens absurda nyheter här i Finland: orsaken är alltid alkohol, och alkohol förklarar allt. Och när man läser tidningarna är det bara att leka gissningslek - slutar också den här notisen med "Alkoholilla oli osuutta asiaan."

Suck! När man uppgraderar bloggsystemet 5 år i rad kan man få små problem. Det mesta här börjar nu se ut som det bör, men några sidor ser ut att vara lite ofungerande. T.ex. kommentarsidorna ser redan bra ut, men endast på inlägg där rubriken består av flera ord. Ifall rubriken består av bara ett ord går allt sönder. Och det ser för jävligt ut!

Det skulle vara skönt att koncentrera sig på att skriva, fast jag som vanligt har sällsynt lite att säga, alltså. Det bara känns som en skyldighet att fylla nätet med text. Oberoende av relevans.

I ett par dagars tid har jag smygtittat på de nya iPoddarna, speciellt iPod Touch. Det är sällan nån pryl eller manick har verkat lika tuff, häftig eller praktiskt som den här. När jag första gången såg demonstrationsvideon dräglade jag värre än min son (lyckligtvis är den här macBookens tangentbord välskyddat och tätt).

Det intressanta är att min nuvarande iPod Nano är helt tillräcklig och jag är hur nöjd som helst med den. Det är bara det att den här nya prylen verkar så otroligt smart. Det känns som om alla apparater borde fungera just så här. Vad är det Apple gör för att största delen av produkterna känns så smarta, snygga och tuffa? Eller är det bara vi ingenjörer som tänker så här?

Det är helt ofattbart att små barn kan vakna så tidigt. Helt oberoende av vilken tid de somnat. Men kanske ännu mera ofattbart att pappan aldrig lär sig det här, utan går alltid lika sent till sängs.

Och ofta är papan trött.

Förra veckan kunde vi i flera tidningar och på många sajter (t.ex. Aftonbladet & Reuters) läsa om de kinesiska familjerna, vars barn troligen förväxlades på sjukhuset för 21 år sedan. Ena mamman födde tvillingpojkar och en av pojkarna blev i misstag utbytt mot en annan nyfödd pojke:

"Grannarna undrade varför Wang Yiwen aldrig hälsade på dem när de möttes. Så uppdagades att han hade en tvillingbror som bodde i samma förort. Wang Yiwens bror Xiang Nan hade förväxlats på sjukhuset när de föddes. I stället växte Wang Yiwen upp med en annan pojke, som han trodde var tvillingbrodern, uppger Reuters."
(Aftonbladet)

Det här är så klart en smårolig och obskyr nyhet, som tidningarna och nätet är fulla av. Också Reuters har satt notisen under avdelningen Oddly Enough (som förresten för tillfället överst har en nyhet om de lössläppta minkarna i Österbotten - I Finland varken komiskt eller underligt, snarare irriterande).

Det intressanta är att jag faktiskt på allvar har funderat på det här då mina båda barn har fötts. På sjukhuset kunde man ibland lämna sitt barn till skötarna för några timmar och när man sedan skulle hämta sitt barn gällde det att hitta rätt korg. Ens egna barn är så klart fantastiskt fina, men jag medger att det ibland är svårt att se skillnad på små bebbar.

Både korgarna och barnen har visserligen små ID-lappar, men händer det faktiskt aldrig att barnen byts ut? Fungerar allt så perfekt på våra sjukhus? Och är jag den enda som har funderat på det här?

Dagens Husis skriver så här om hur det analoga tv-nätet stängdes på natten:

"- Det var alldeles alldagligt. Vi har hittills också släckt kanalerna varje natt då det inte förekommer sändningar. Det gick med ett klick med musen på centralt håll i Helsingfors, säger direktören för Digitas affärsverksamhet Timo Kiiskinen."

Äsch! Jag hade tänkt mig en större och mera dramatisk procedur. I stil med ett tiotal koncentrerade blåklädda gubbar som drar i spakar och kopplar loss generatorer och sladdar. YLE och Digita har i åratal spridit propaganda om den här "historiska natten". Kanske det skulle ha varit ett bra PR-trick att iscensätta en släckning med massor av dramatiska maskiner med rök och gnistor. Kanske också stora spakar och kugghjul, i stil med Fritz Langs Metropolis:

Det här är däremot nästan komiskt:

"Vem av Digitas nätövervakare som släckte Yle:s, MTV3:s, Fyrans och SVT Europas kanaler vill man inte avslöja av säkerhetsskäl."

Precis, det här är definitivt en av landets största säkerhetsrisker. Hundratals arga analoganhängare skulle samlas utanför den skyldige arbetarens hem beväpnade med ofungerande analogteven och söndriga digiboxar. Skyddspolisen torde vara inkopplad i fallet.

Nämen sidu! I mitt mejlprograms skräppostlåda hittade jag idag följande mejl:

De här två meddelandena var de första svenskspråkiga spamförsändelserna jag har fått. Jag inser nu att jag har haft fantastisk tur, eftersom jag inte förut har fått spam på finska eller svenska. Det underlättar nämligen sökandet av riktiga meddelanden (t.ex. meddelanden till mejllistor hamnar ofta lätt i spam foldern, men hittas lätt eftersom språket ofta är svenska eller finska). Jag har på känn att också dom självlärande spamfiltren har haft lättare att skilja åt riktiga meddelanden från spam, då inte en enda svenskspråkig text blir markerad som skräp.

I framtiden blir man tyvärr tvungen att granska mejlboxen lite noggrannare. Synd! Om mängden spam fortsätter öka har jag ingen aning hur jag skall klara av att hantera allt. 100-150 skräptexter per dag har jag klarat av, men nu börjar jag hoppas att avsändarna skulle hitta nya offer.

Återuppbyggnadsarbetena på den här gamla bloggen är ännu på hälft. Vissa sidor ser ut som de skall, medan andra inte alls fungerar. Trots dessa brister harklar jag mig virtuellt och börjar igen vänja fingrarna vid bloggandet.

Först en liten update. På 2,5 år är det inte bara bloggverktyget som har ändrats. Antalet bloggar tycks ha tiodubblats och mitt eget bloggläsande har minskat till 10 % av det tidigare. Också i det riktiga, det ovirtuella livet har det hänt en del sedan jag aktivt skrev här:

• I nÃ¥got skede blev jag av med mitt lätta internetberoende. Mejl känns inte mera sÃ¥ viktigt (97% spam pÃ¥verkar delvis) och all text pÃ¥ webben hinner jag ändÃ¥ inte läsa (jag vet - har flera gÃ¥nger försökt).
• Vi blev bilister för 2,5 Ã¥r sedan och nu har vi redan vÃ¥r andra bil. Tyvärr blir man lite lat när man har en bil pÃ¥ gÃ¥rden. Alltför lat.
• I juni 2005 fick vi en liten flicka. Nu är hon allt annat än liten, men kräver desto mer uppmärksamhet. Plötsligt blev man vuxen pÃ¥ allvar.

• I och med min dotter Ã¥teruptog jag en gammal hobby - fotografering. Det finns fÃ¥ motiv som är lika intressanta som ens första barn ("Hon gäspar! Hon gäspar!")


• Ända sedan hösten 2005 har jag varit stormförtjust i podcastar och t.o.m. nästan beroende. Varje bilresa, joggingrunda eller vagnpromenad ackompanjeras av intressant prat i min iPod. Ämnena varierar frÃ¥n IT till företagsledning och frÃ¥n filosofi till sprÃ¥k. Jag kommer definitivt att göra reklam för mina favoriter senare under hösten.


• Förra Ã¥ret köpte vi en lägenhet Esbo. Det är roligt att själv äga sin lägenhet, men mindre roligt att banken äger oss.


• Under Ã¥ren har jag som vanligt börjat och slutat sporta med nÃ¥gra mÃ¥naders mellanrum. Vissa saker ändras aldrig. Sedan Ã¥rsskiftet har jag däremot gÃ¥tt flitigt pÃ¥ gym. NÃ¥got man betalar sÃ¥ mycket för mÃ¥ste man definitivt hinna njuta av.


• De senaste Ã¥ren har jag haft stor nytta av Getting Things Done. Inspirerad av boken och tips pÃ¥ nätet har jag hittat ett sätt att hÃ¥lla reda pÃ¥ alla mina uppgifter, idéer och tankar. Det betyder inte att jag skulle fÃ¥ allt gjort, men nu vet jag Ã¥tminstone vad jag inte fÃ¥r gjort.


• Den 31 maj i Ã¥r blev jag pappa till en liten pojke. Nu är jag väl ännu mera vuxen. Och fritidsproblem kommer jag faktiskt inte att ha pÃ¥ länge.

Det här tramset är självklart fullkomligt irrelevant för alla dom som inte känner mig, men det betyder också att de här ämnena hör till de som jag har lust att skriva lite mera om.