Och igen ett par totalt irrelevanta observationer:
Det är förvånansvärt att så små saker kan få en på gott humör. Huset vi bor i är byggt på 1920-talet och hisskorgen är den ursprungliga. 20-talsdetaljerna är fina och t.ex. mekanismen som tar emot gallergrinden påminner mest om en glad gubbe. T.o.m. en så här liten detalj kan få en på bättre humör när man stiger in från ösregnet. Den ser bara så sympatisk ut:
På tjugotalet var inte bara dom tekniska detaljerna vackrare än idag. Också tavlan med hissens bruksanvisning och speciellt språket är vackert:
"Efterse godhetsfullt" och "monttööri" låter så vackert att jag blir glad bara av att läsa texten. Synd att dagens instruktions- och varningsskyltar inte är lika fina och högtidliga.
Andra människor har säkert andra (minst lika trovärdiga) skäl att ta hissen i stället för att gå upp till fjärde våningen...
