juni 2004 Archives

The Unemployed Philosophers Guild säljer massor av fina prylar. Vad sägs om t.ex. ondskans axel (axis of evil) fingerdockor. Dockorna föreställer Kim Jong Il, Khamenei, Saddam och George W. Bush.

Härefter kan man i barnfamiljer leka ondskans axel...

För en månad sedan köpte vi en ny digitalkamera. Den senaste köpte jag för fem år sedan och den hade aldrig ens hört talas om megapixlar. Det var alltså dags att byta.

Efter att i ett års tid funderat om jag ska skaffa en liten kompaktkamera, medelstor kompaktkamera, större och bättre icke-systemkamera eller en digital systemkamera kom jag nu fram till att vi inte klarar oss med bara en kamera, utan behöver både en liten kamera och en bra kamera. Därför blev det en Canon Digital Ixus 430 (370 €). Min gamla systemkamera duger bra för viktigare bilder. Digitala systemkameror är fortfarande ganska dyra, men om några år blir det kanske aktuellt.

Nu har jag tagit ca 400 bilder med kameran och är mycket nöjd med köpet. Bildkvaliteten är bra och fastän kameran inte har alla manuella funktioner så kan man ändå ganska bra påverka resultatet. Det bästa med den är ändå storleken. När kameran är så här liten går det att bära den med sig nästan hela tiden och det är precis då man har nytta av den. Systemkameran orkar jag sällan bära med mig.

Förra veckan kom jag också på att den är ett idealiskt verktyg då man sitter i biblioteket. När jag bläddrade vetenskapliga artiklar och läroböcker var det lättare att fotografera publiceringsinfot eller dom viktigaste citaten och bilderna än att skriva av allting på papper. Senare måste det ändå göras, men i biblioteket vill jag helst koncentrera mig på att hitta information. När man fotar en hel sida med 4 megapixlars upplösning är detaljerna fortfarande riktigt läslig på skärmen:

Nu leker jag lite med tanken att starta en fotoblogg. Dessutom skulle jag gärna installera något bra albumprogram hit på servern. Har någon bra förslag? Coppermine och Gallery har jag testat, men jag skulle gärna hitta andra bra alternativ.

Efter att jag nyligen nämnde Petsamo blev jag lite nyfiken och sökte lite mera info på nätet. Jag hittade bl.a. ett album bilder och en reseplan (inkl. områdets historia) på finska från en resa till Petsamo. Det skulle vara intressant att nångång resa i den ryska delen av Nordkalotten, men man måste förbereda sig på en hel del förstörd natur nära industriorterna. Det framgår också ganska tydligt av bilderna (se ett exempel från Nikel).

Idag såg jag en riktig propaganda-paketbil, då jag cyklade genom Otnäs. Det är ingen fråga om ägarens budskap till omvärlden:

De här typerna arbetar alltså för att Finlands gränser ska se ut som efter Dorpat-freden 1920, d.v.s. att Finland skulle få tillbaka Petsamo, Salla, Karelen och öarna i Finska viken.

Inser inte den här typens organisationer att den här propagandan främst är lite humoristisk eller rentav patetisk? Det finns säkert effektivare sätt att marknadsföra sitt budskap till vanliga människor än att tala om människorättigheter och att varken Finland eller finländarna är hela så länge landets gränser ser ut som idag. Eller kanske det hela är ett skämt och dom bara vill få människor att skratta. I så fall fungerade det - jag kunde inte låta bli att skratta.

När jag började blogga för snart två år sedan blev jag överraskad då jag inte stötte på mer än ett par andra finlandssvenska bloggar. Nu finns det säkert en hel del och därför följer här en totalt ofullständig lista över finlandssvenska bloggar (de som jag känner till):

• Navelfluff (svenska, finska & engelska)
• Skrubu (svenska, finska & engelska)
• Lokala MMS (svenska)
• Max Romantschuk (engelska)
• chr:b (svenska)
• blog.nickus.net (svenska)
• Annies babyblog (svenska)
• Nasty scholar (engelska)
• Paeonia (engelska)
• Basseblog (svenska)
• Planet Sonja (svenska)
• cat /dev/random (svenska)
• Lars Wirzenius (engelska)
• Eva Biaudet (engelska)
• Nicklas Koski (finska)
• Maraton (svenska)
• Nätkreatur (svenska)
• lundfoto.com - Fotodagboken (svenska)

Kriterierna har varit att bloggaren är finlandssvensk eller att webbloggen är skriven på svenska.

Jag vet att jag har stött på andra finlandssvenska bloggar, men tyvärr kommer jag inte ihåg vilka och var. Kommentera gärna om ni kommer på flera, så kan jag komplettera listan.

Update: Lade till Henrik Lunds fotodagbok. Mera fina bilder finns på hans sajt lundfoto.com.

Färdigmat smakar sällan gott, men några undantag finns det. En av mina favoriter mätt med enkelhet-pris-smak-indexet är följande:

Med lite lingonsylt till smakar leverlåda riktigt gott. Och den russinlösa varianten kan man glömma, det är en helt absurd tanke att äta leverlåda utan russin.

I skolan har vi nångång lärt oss att "leverlåda" och "makaronilåda" är finlandismer. Eftersom de här hör till dom viktigare orden i vårt nordiska samarbete slog jag upp dem i Stora finsk-svenska ordboken. Den påstår att man i Sverige kan tala om korvkaka och makaronipudding. Varför man ska kalla lever för korv vet jag inte, men kanske svenskarna bara är finkänsliga. Leverlåda låter ju inte helt aptitligt.

Jag är inte en tävlingsmänniska och jag blir sällan intresserad av nya spel och sporter. Mindball verkar däremot vara helt intressant: med hjälp av sina hjärnvågor styr man bollen på ett bord som påminner om bordsfotboll. Så här skriver Fast Company:

"Mindball is played on a 4-foot-long table by two people with electrodes taped to their foreheads. These biosensors detect alpha and theta brain waves--generated during intense concentration and deep relaxation--and correspondingly instruct a computer inside the table to move a rubber-coated steel ball via a magnetic sleigh below the surface. [...] The object is to roll the ball from the center spot into your opponent's end zone. The more focused and relaxed you are, counterintuitively, the faster you win. Competitiveness and aggression are counterproductive. "

Uppfinningen är svensk och den har utvecklats av forskningsinstitutet Interactive Institute. På ett inlägg på Sensory Impact finns också länkar till några videosnuttar om spelet.

Kanske Mindball-tränande skulle vara skonsammare mot kroppen än Maraton-tränande. Att koppla av är något jag kan...

Förra veckan läste jag om Matt Webbs RSS-version av Leonardo da Vincis anteckningsböcker. Med att publicera en sida i dagen kan man behändigt läsa en bok medan man kollar nyheter och bloggar i sin nyhetsläsare:

"I want to read the Notebooks, but there are 1,565 pages and I have too much else to read. [...] At a page a day it would take a little over four years, but be manageable. [...] Using this site, I can read one page a day using my RSS News Reader"

Jag började direkt fundera om också jag skulle läsa nån finsk eller svensk gammal bok på det här sättet. Det ska absolut vara nån bok med korta självständiga avsnitt och gärna en som inte lider av att man läser ett par avsnitt i fel ordning. Eftersom jag ibland läser dikter, men fortfarande har många gamla poeter att bekanta mig med, bestämde jag mig för att göra en En dikt per dag-tjänst åt mig själv. Som första bok valde jag Edith Södergrans första verk - Dikter (upphovsrätten gäller inte mera). Jag kunde ha programmerat det hela själv, men med hjälp av Wordpress var det lätt att göra en tjänst som dagligen (kl. 06:00 finsk tid) publicerar en dikt som RSS, Atom och som en vanlig webbsida.

Ifall nån annan har lust att läsa en dikt per dag är det fritt fram att prenumerera på de här flödena (eller surfa till sidan). Ifall systemet känns bra kommer jag säkert att fortsätta med andra gamla böcker senare. Projekt Runeberg har en hel del intressanta gamla böcker i sina arkiv och också i egen bokhylla hittar jag några gamla texter som kunde digitaliseras.

Det har skrivits mycket om Alexander Stubbs valframgång de senaste dagarna och nu har också tidningarna hittat alla "photoshoppade" bilder på honom ute på nätet. Han har visserligen ett ganska personligt leende, men ändå är det lite överraskande att folk under förra veckan har orkat göra ca 230 bilder på honom.

Hur som helst reagerar han på rätt sätt. Om folk skämtar med en politiker är det bara att skratta med. Så här skriver han på sin webbdagbok:

"Olen saanut monta viestiä uudesta kotisivusta, joka on täynnä manipuloituja kuvia meikäläisestä. Lähtökohtana on se "hullun" näköinen tuuletuskuva vaalivalvojaisista.

Kuvat ovat hulvattoman hauskoja. Niitä tule päivittäin lisää. Minulla ei ole vielä suosikkia, joskin se Schumacherin tuuletuskuva on aika hyvä."

Jag sitter i sovrummet med fönstret på vid gavel och hör på Paul McCartney som spelar på stadion (för tillfället Penny Lane). Beatles-låterna är bra, men tyvärr låter orginalversionerna ändå bättre. Hans nyare produktion känner jag relativt dåligt till, men jag lyssnar gärna.

Det här är nu sommarens andra stadionkonsert som jag lyssnar på. Metallica-konserten var riktigt bra med massor av gamla bra låtar: t.ex. Master of Puppets, Enter Sandman, Seek and Destroy, Battery etc. Den konserten hördes tyvärr inte lika bra in till lägenheten så vi gjorde som hundratals andra människor och satte oss på bergen brevid stadion. Där hördes musiken överraskande bra. Det här är definitivt nåt att rekommendera för den som vill lyssna på konserter utan att behöva betala för nöjet. En picnic på ett berg är dessutom aldrig helt fel.

Då har man igen klarat av sex dagar militärliv. Den här gången bodde vi i Obbnäs och vår grupp bodde t.o.m inomhus. Mycket längre tider vill man nog ändå inte hålla på med det här: spaningsuppdrag hela natten, sova på förmiddagen och diverse korta uppgifter på eftermiddagen. Som tur serverades det massor av mat och ibland hann vi till det lokala soldathemmet och dess färska munkar.

På repetitionsövningsordern står det att man vid behov kan ta med personlig hygienisk utrustning till övningarna. Jag har nu två gånger varit på reservövning och har kommit fram till att det finns en del saker som man absolut behöver, men inte får av staten, och en del utrustning som bara skulle göra livet lättare. För att komma ihåg dom nästa gång när/om jag blir inkallad har jag gjort en liten lista (som också nån annan kan ha nytta av) :

• anteckningsmaterial (i en tät liten påse)
• liten ficklampa
• kniv
• sopsäck (för att hålla kläderna torra i ryggsäcken)
• klocka
• små snacks för långa nätter i skogen
• sportunderkläder och vandringssockor (bekvämare och bättre än statens motsvarigheter)
• gummiband (ifall man får dom gamla resårlösa terrängbyxorna)
• maskeringsfärg (om man väntar sig spaningsuppdrag)
• vattenflaska (statens fältflaskan är absurt liten)
• fästingpincett (att ligga på marken är riskfullt och under den här övningen plockade jag bort tre fästingar)

Dom senaste dagarna har vi kunnat läsa i tidningarna om den stora krigsövningen Aalto 2004. För min del blir det nu slut på läsandet: i morgon kl. 7:50 tar jag bussen till Obbnäs för att delta i övningen. Sammanlagt sex dagar repetitionsövning och väderleksrapporten har lovat regn för en tid framöver.

Det känns lite tråkigt att inte kunna bestämma över sitt liv på sex hela dygn...

Det finns en del finska politiker som skriver dagbok på nätet, speciellt så här i valtider. En intressantare nyhet är att Joi Ito har hjälpt Eva Biaudet att börja blogga. Blir intressant att se vad hon hittar på.

"I am a liberal politician trying to find new ways for communication between politicians and people."

Nätet erbjuder säkert bra kommunikationsmöjligheter och en webblogg kan vara nyttig om man använder den på rätt sätt. Men ifall hon vill kommunicera med oss potentiella väljare föreslår jag att hon skriver på svenska eller finska...

När man bor i en större stad händer det sällan att man ser samma människor ute på gatorna i centrum. Jag har märkt att det i Helsingfors centrum finns några undantag - de som förkunnar ett budskap ute på gatorna, de som tigger och se som spelar musik. De som har ett budskap är absolut roligast.

Den gamla lilla tanten som med svag pipig röst ropar "Jeesus tulee!" och delar ut små lappar ser jag ofta. Hon brukar ofta stå i Tunneln eller vid gamla studenthuset och ännu har jag aldrig sett nån som stannat för att höra på henne. Tyvärr har jag ingen aning vad det står på dom små papperslapparna. Nån dag ska jag nog fråga henne vad hennes budskap är. Kanske jag t.o.m. kunde läsa en av dom små lapparna hon delar ut.

Ett betydligt roligare budskap har den ca 50-åriga asiatiske mannen som går omkring på gatorna i centrum, drar en liten kärra efter sig och ropar "Paavo Lipponen om maaafiaa!". Jag har nu sett honom tre gånger på en kort tid och vet fortfarande inte vad Lipponen har med mafian att göra. Har han inte märkt att vi har en ny statsminister eller är han fortfarande missnöjd med nåt gammalt beslut som vår förra regering gjort? Första gången tänkte jag att jag bara hörde fel, men när jag nu stött på honom några gånger är jag säker på att han faktiskt skriker så. Vet nån vad han egentligen vill säga? Och vad finns i kärran?