maj 2004 Archives

Radio Suomipop har i princip ett bra koncept: endast finsk musik. Tyvärr är spellistan inte värst lång och man får alltid lyssna på samma stycken. Lördagskvällar verkar däremot vara riktigt roliga - massor av halvbra covers från 70-, 80- och 90-talen och en hel del halvseriösa, oftast smaklösa hits. För tillfället spelar dom Vicky Rostis Oon voimissain (Gloria Gaynors "I Will Survive") och listan över senaste samt följande stycken ser ut så här:

"Edellisiä:
Katri Helena - Syysunelma
Ami Aspelund - Waterloo
Frederik - Tsingis khan
Bogart Co. - Princess
Jokke Seppälä - Sunshine reggae

Tulossa mm.:
Kirka - Hetki Lyö
Johnny - Ihana Aamu
Kaseva - Mari"

Redaktionen på Nätkreatur rekommenderar varmt!

Update: Precis när jag ska trycka på "Publish" bytte dom till Pimpparauta med Pirkka-Pekka Petelius. Fantastiskt!

Jag har ofta undrat varför dom flesta datorskärmar fortfarande är bredare än vad dom är höga (ländskejp-format, alltså). Största delen av det jag läser eller skriver på datorn är högt, men inte brett. T.ex. dom flesta texter skrivs senare ut på a4-storleks ark i s.k. porträttformat; artiklar och texter på nätet är relativt smala och långa; programkod vill man se många rader av; e-post passar också bättre som en lång lista etc. Av dom program jag använder är det bara PowerPoint som ser bättre ut i vågrät format, men texten är normalt så stor att det går bra att arbeta också fastän bilden inte täcker hela rutan.

Nuförtiden finns det en hel del skärmar som man vid behov kan svänga på (det går lätt på några sekunder). För ett år sedan fick jag en ny dator på jobbet och sedan dess har jag bara en gång svängt skärmen tillbaka till det ursprungliga vågräta läget. Jag undrar varför så få gör så här. Är det fråga om övertygelse eller gammal vana?

När man läser Finlands författningssamling från år 1898 inser man att vissa saker har ändrats ganska lite på hundra år. Under dom senaste åren har det varit modernt med kosjukdomar som lett till importförbud och hysteri. Också år 1898 var det aktuellt:

"HANS KEJSERLIGA MAJESTÄTS NÅDIGA KUNGÖRELSE,
angående förbud mot införsel till Finland af lefvande hornboskap och svin äfvensom blod, kött och inelfvor samt oberedda hudar, hår, klöfvar, horn och andra råämnen af slika djur från Konungarikena Sverige, Danmark och Nederländerna, äfvensom av hästar från sistnämnda land.

Gifven i Helsingfors, den 26 Januari 1898.

Wi NIKOLAI den Andre, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, Tsar af Polen, Storfurste till Finland etc., etc., etc. Göre veterligt:
Till Finlands skyddande mot den i Konungarikena Sverige, Danmark och Nederländerna sig yppade mul- och klöfsjukan samt i Nederländerna dessutom uppkommen rots och springorm hafve Wi i nåder funnit godt tillsvidare och intilldess annorlunda varder förordnadt förbjuda all införsel ej mindre från nämnda länder af lefvande hornboskap och svin äfvensom af blod, kött och inelfvor samt oberedda hudar, hår, klöfvar, horn och andra råämnen af slika djur än ock från Nederländerna af hästar. Det alle, som vederbörd, till undernådig efterrättelse länder. Helsingfors, den 26 Januari 1898.

I Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn, Dess Senat för Finland."

Beslutet upphävdes senare under våren, men i maj var vår Kejserlige Majestät igen tvungen att förbjuda import från Sverige p.g.a. mul- och klövsjukan.

Nu när man idag har fyllt trettio börjar man redan bli så gammal och vis att man får börja dela ut råd åt andra:

-Gott folk, kolla ibland vems namn det står era på bank- pch kreditkort. På restauranger kan det t.o.m. hända att man får nån annans kort då man betalat. Eftersom man sällan läser texten på kortet kan det därför hända att man betalar med nån annans kort i tio dagar, medan nån annan använder ditt kort.

Och när man upptäcker det här blir det plötsligt lite jobbigt.

Tro mig. Jag vet.

För ett par dagar sedan fick jag ett mejl från Creative Commons Finland -mejllistan, där dom informerade om ett diskussionstillfälle där Lawrence Lessig håller föredrag. Tidpunkten är måndag kl. 15 och platsen är High Tech Center i Helsingfors. Ett utdrag ur inbjudan:

"Tilaisuudessa puhuu Stanford Law Schoolin professori Lawrence Lessig. Lisäksi tilaisuudessa esittäytyy hankkeita, jotka ovat ottaneet Creative Commons lisenssit käyttöön. Tilaisuus on osittain englanniksi ja kestää noin puolitoista tuntia."

Arrangör är HIIT-institutets finska Creative Commons-projekt.

Den som vill höra Lessig men är upptagen på dagen, kan vänta några timmar och infinna sig kl. 17:30 i det nya kulturhuset Korjaamo, där Aula organiserar ett diskussionstillfälle:

"Professor Lessig will speak on "The Future of Copyright, Culture and Creativity" followed by a discussion with the audience. The event will be held in English and is free and open to the public."

Och ifall det finns nån som inte känner till Creative Commons föreslår jag ett besök på projektets webbsidor eller den lättlästa artikel som Business 2.0 publicerade för en tid sedan.

Sjäv bor jag brevid Korjaamo, men p.g.a. annat program ser det ut som om jag får lov att bege mig till det tidigare tillfället. Lessigs böcker har jag tyvärr inte läst, men jag vill gärna höra honom tala om upphovsrätt och kreativitet.

Gustav Holmberg skrev här om dagen om sin passion för Moleskine-anteckningsböcker (bland kommentarerna hittade jag dessutom en länk till den intressanta bloggen Moleskinerie). Också en del del andra nätskribenter har under det senaste året berömt dom här "halv-legendariska" produkterna.

Förra våren beställde jag en Moleskine-skissbok åt min syster, men först för två månader sedan köpte jag min första egna anteckningsbok. Jag har ganska flitigt använt min Psion-pda för att göra anteckningar, men en fickdator är trots allt ganska klumpig som anteckningsmaterial. Apparaten var lite för stor för att alltid kunna vara i jackfickan, den är långsammare än kombinationen penna+papper och tyvärr begränsar fickdatorer anteckningarna till listor i textform - jag skulle gärna kombinera text med mind maps, skisser, diagram och flödesscheman. Anteckningar i en fickdator kan man så klart kopiera, mejla eller spara på dator, men det är främst för arbetsrelaterade anteckningar jag har nytta av flytta dom till nån dator.

Jag skaffade först en plain large från Formwerk, men en halv timme senare insåg jag att Akademiska bokhandeln har börjat sälja hela Moleskine-sortimentet (dessutom lite billigare). Därifrån köpte jag ännu en pocket plain som jag nu primärt använder.

Efter två månaders antecknande är jag riktigt nöjd med min Moleskine. Pocket-boken ryms bra i jackfickan och finns alltid till hands då jag får nån idé som jag absolut vill anteckna. Det är överraskande att det kan vara skillnad på anteckningsbok och anteckningsbok, men detaljerna - mellanbandet, gummibandet, fickan, dom hårda pärmarna och rundade kanterna - är faktiskt bra och fungerande.

Det känns bra att alltid bära på en liten anteckningsbok. Det är inte så sällan jag får en idé som jag vill utveckla vidare på eller hör nåt intressant som jag glömmer om jag inte genast får det ner på papper. Jag är ganska glömsk och därför är jag rädd att jag glömmer bort allt det intressanta jag funderat på. Det är också lättare att spinna vidare på en tanke om man ser en hel lista, mind map eller bild om ämnet. Tyvärr blir bloggandet lidande då alla texter fastnar i en liten bok och inte kommer ut på nätet.

Det kan nog hända att också jag blir beroende av min Moleskine.