Flaggor på halvstång

Man börjar bli van med sorgeflaggning i det här landet. Under den senaste veckan har vi sörjt general Ehrnrooth, bombattentatet i Madrid och nu den stora trafikolyckan i Konginkangas. I går på morgonen såg jag flaggorna och kunde inte hitta på nån orsak för att ha flaggorna på halvstång, men tänkte inte mera på saken. Först på lunchpausen hörde jag orsaken.

Det lär vara den största trafikolyckan någonsin i Finland. Det här torde vara en stor nyhet som man hör talas om direkt när man kommer i kontakt med andra människor, men ändå blev jag överraskad att det dröjde ända till lunch innan jag hörde om olyckan och först till eftermiddagen innan jag kom ihåg att läsa mera om den. Har vi blivit så vana med dödsolyckor och -bombningar att vi inte mera reagerar på nyheterna? Att dom vanliga samtalsämnena på jobbet gick före en stor olycka med 23 döda och 15 skadade människor, främst ungdomar?

När en nyhet sprider sig från människa till människa finns det också en risk att den ändrar karaktär på vägen. På bussen hem från jobbet hörde jag två 20-åriga flickor från Haga-institutet (hotell- och restaurangskola) diskutera olyckan. Den ena hade inte ännu hört nyheten och den andra redogjorde för hennes version av nyheten (finn några fel) :

"- Det var liksom en ganska stor olycka, liksom. Jag tror det var fyra som dog. Eller var det kanske fjorton? Det var Aurinkomatkats buss och den körde väl från Tammerfors till Helsingfors. [...] Jag vet inte om dom kolliderade eller om dom båda bara körde i diket, liksom." (en massa "niinku" bortfiltrerade)

Efter det här övergick diskussionen till flickornas tatueringar och piercings ("-Jag tänkte inte alls efter när jag tog mina tatueringar *fniss*. Jag bara tog dom *fniss* ) samt till deras kompis som käkar koffeinpiller när hon sportar, för att hon då bränner mera fett...

Och nu forstätter diskussionen om vad man ska göra för förhindra den här typens olyckor i framtiden. Någonstans skrevs det om att bussarna borde ha bälten för varje säte, men tyvärr skulle det inte ha hjälpt i den här olyckan. Bälten skyddar inte för flygade pappersrullar. Också kvaliteten på lastens surrning diskuteras. Jag har på känn att även en regelrätt lastsurrning inte räcker då vagnen rör dig i sidled. Enligt reglerna ska lastens fastsätting hålla hela sin egen tyngd i körriktningen och endast hälften i sidled (om jag minns rätt). När en pappersrulle på trekvarts ton rör sig i landsvägshastighet behövs det enorma förstärkningar för att den ska stanna då bilen stannar. Om nån hittar på hur långtradares släpvagnar skulle hållas bakom bilen och inte åka i sidled skulle allt vara betydligt lättare...