Mottagare okänd
En dag när jag satt på bussen lyssnade jag på två tonårsflickors diskussion på bänken bakom mig. Den ena satt och knäppte ett långt meddelande på telefonen och kompisen frågade:
- Vem skriver du åt?
- Inte vet jag. Kanske åt Sanna, svarade den andra lugnt.
Jag hade aldrig kommit på tanken att man kunde skriva ett långt meddelande och först efteråt börja fundera vem man egentligen vill texta. Men nu förstår jag hur smart SMS faktiskt är. Det finns ingen chans att göra samma sak om man bara kan ringa, man är tvungen att först välja ett nummer före man kan börja prata. Fast billigare blir det förstås om man säger allt man vill säga och först därefter väljer offer och slår numret.
Eller hur skulle det vara med en tjänst som skickar ett meddelande till en godtyckligt utvald mottagare? Tonåringarna kunde lugnt skriva om deras ångest eller klaga på alla orättvisor i livet och nån skulle "lyssna". Vad spelar det för roll vem man kommunicerear med, ingen är ändå intresserad.
