Den här gången kunde jag inte låta bli:
"My inner child is ten years old!
The adult world is pretty irrelevant to me. Whether I'm off on my bicycle (or pony) exploring, lost in a good book, or giggling with my best friend, I live in a world apart, one full of adventure and wonder and other stuff adults don't understand. "
Det första jag fick höra då jag presenterade resultatet åt Annika var:
- Det är så du! ;-)
Jag är nästan stolt. Fast jag på våren fyller trettio tänker jag inte riktigt ännu bli seriös eller tråkig. Jag känner inte heller för att fundera för mycket på framtiden - den kommer ändå. Och inte tänker jag sluta äta glass heller...
