Hur man roar sig; och hur man inte roar sig

I moderna stadsguider är det populärt att beskriva städers uteställen och restaurangliv. I Ture Janssons Boken om Helsingfors (1926) hittade jag kapitlet "Hur man roar sig; och hur man inte roar sig" och p.g.a. förbudslagen lät det lite annorlunda på den tiden:

"Det anses, med rätt eller orätt, att restaurangerna spela en icke oväsentlig roll i modernt stadsliv, utgörande spegelbilder av ett samhälle i dess brokiga rörelse. Frågan blir då om det borgerliga Helsingfors av i dag blottar sitt ansikte på dylika festliga samlingsplatser. [...] Saken är i all enkelhet den, att det Helsingfors som roar sig i regel inte låter sig beskådas. Här måste den kulna sanningen fram: det är den majestätiska förbudslagen som i grund omgestaltat förhållandena. Naturligtvis har staden att uppvisa sådana internationella fenomen som jazzande ungdomar av alla åldrar på olika förlustelseställen staden runt. Ett landsfaderligt parlament har ännu inte förbjudit dansen, och det dansas till och med mycket friskt och offentligt. I vad mån ungdomen härvidlag inskränker sin livsglädje till de rent gymnastiska momenten må vara dess ensak; någon gång har man emellertid hört talas om stängda danslokaler- orsaken törhända att ett lätt vinstänk purprat de icke tillräckligt allvarsamma kinderna. Sådant kan man ju likväl inte veta någonting med bestämdhet om, och den alltför vetgirige - socialt vetgirige - hänvisas till att studera de amerikanska förhållandena."