På lördag gick vi med Annika omkring på Helsinki City Marathons startområde. Ingendera av oss var där för att springa; Annika gjorde ett nyhetsinslag till tv och jag njöt av semesterns sista lördag. Vi har inte förut funderat på att springa maraton, men när Annika halvt seriöst frågade om vi nästa år ska delta svarade jag genast -Ja. Och så hade vi bestämt oss.
Idén med att börja träna för maraton var egentligen att kunna motivera sig att springa och motionera. För själva loppet har vi inga egentliga mål, förutom att överhuvudtaget komma i mål. På söndag var vi redan och joggade och härefter kommer vi att springa flera gånger i veckan i ett helt år. Skrämmande.
Nu är vi tvungna att ta vårt löfte på allvar, vi har ju redan berättat det här åt så många bekanta och dessutom har också den här bloggen en del läsare. Vi antecknar våra erfarenheter, nya kunskaper om löpning och (eventuella) framsteg på "projektbloggen" Maraton. Den finns främst till för vår egen historieskrivning men för andra människor med liknande planer kan det säkert också vara roligt att läsa den och jämföra med egna erfarenheter.
