Då är man alltså tillbaka igen. Förra veckan var jag som sagt och försvarade Finland på repetitionsövning. Egentligen var det lite smartare än jag tänkt mig - det var Helsingfors vi övervakade och vi övade endast fredstids verksamhet. Dessutom var det roligt att åka båt och se försvarsmaktens vackra öar utanför Helsingfors som man normalt inte får ta i land på.
När övningen började på måndag kom jag inte ihåg hur man skulle ladda vapnet, vart man skulle trycka in patroner, hur man skulle packa utrustningen och hur man skulle stå på led. Det konstiga var att alla andra tycktes komma ihåg alla dom här till synes onödiga detaljerna. Två dagar senare kändes det som om man inte alls skulle ha blivit civil för åtta år sedan; när man blev trött, våt, hungrig, kall och sjuk i axlarna kom nästan alla rutiner också tillbaka. Ett bra exempel på en dylik rutin är att direkt när man har tio minuter paus lägger man sig ner för att sova och stridsbälte och ryggsäck känns plötsligt som den bästa madrass man kan tänka sig. Min kropp tycks ha bättre minne än jag.
Lite irriterad blir man definitivt när allt går ut på att skynda för att lite senare hinna vänta. Ibland undrade jag också hur en del av killarna kunde ta hela grejen så på allvar, alla tycktes inte förstå att det hela är en lek för stora pojkar. Ett spel med massor av regler. Repetitionsövningar hör nog till dom saker i livet man måste ta med lite humor. Då kan det t.o.m. vara helt roligt.
