Veckans finlandismer

Under de senaste dagarna har jag flera gånger blivit påmind om finlandismer. En finlandism är ju det som SAOL definierar som finlandssvensk språkegenhet och som vi finlandsvenskar på modersmålslektionerna i skolan har lärt oss att inte använda (åtminstone då vi är i Sverige). Den mest aktuella finlandismen är väl ordet semla. Svenska tidningar har varit fulla av "semla"-artiklar, men här har vi bara ätit "fastlagsbullar". Själva bullarna ser väl lika ut i båda länderna - världens sämsta "användargränssnitt" med grädde som strittar åt alla håll då man klämmer om bullen för att få den in i munnen. I skolan lärde vi oss åtminstone att man i Sverige inte ska be om en "semla med skinka och ost på". Jag vet inte vad våra semlor kallas i Sverige, men Annika tror att dom är "frallor". Vet inte...

Idag berättade min kompis att när man är i Sverige och är förkyld ska man inte säga åt arbetskompisarna att man har stegring. Folk lär tolka fel. Hur man ska säga att man har låg (men stigande) feber vet jag inte. Det lärde vi oss inte på lektionerna.

Efter en liten googling märkte jag att även Mikael Reuter skrivit om det sistnämnda ordet. Orden "tutt" resp. "napp" lär också vara lite problematiska. I samma artikel skriver Reuter:

"En annan språklig anekdot (som måste vara sann eftersom jag har hört den från så många olika håll ...) handlar om den nyblivne finlandssvenske fadern som gick in på ett apotek i Sverige och med allvar i blicken vände sig till apoteksbiträdet med frågan ”Fröken, har ni anatomiskt riktiga tuttar?” Att tuttar numera i rikssvenskan i första hand betyder kvinnobröst var honom okänt. Betydelsen ’napp’ är huvudsakligen finlandssvensk men förekommer också dialektalt i Sverige.

Själv har jag varit med om en julkonsert i Johanneskyrkan i Helsingfors där åtminstone den rikssvenske dirigenten torde ha hajat till lite då speakern sade att konserten radieras och att han därför ber alla småbarnsmammor ta fram tuttarna."