Glad Runebergsdag
Förutom att det idag var min pappas 60-årsdag var det också Runebergsdagen. Det här hade jag totalt glömt bort, men blev påmind om det då vi på jobbet fick runebergstårtor med kaffet.
Jag har inte läst många verk av Runeberg - några dikter, Hanna och Fänrik Ståls sägner. Hanna är en urtråkig "herrgårds-kärlekshistoria" på hexameter, men Fänrik Stål är faktisk en ganska humoristisk bok. Den har jag läst ett par gånger och nyligen köpte jag även en gammal illustrerad upplaga från år 1889 (titelbild). Det humorisktiska draget i boken är dess totalt orealistiska fosterländska propaganda (handlar alltså om kriget 1808-1809), som gör att personerna i boken inget hellre gör än dör för sitt fosterland. Så här skriver Göran Hägg i Den svenska litteraturhistorien:
"Synen på vad som hände och kan hända på slagfälten är däremot extremt orealistiskt. Runebergs krigsromantik är av den sort som uppkommer och fungerar bäst i riktigt fredliga områden och tider. [...]
Psykologin är orimlig. Även den militärt obevandrade skulle knappast vilja ha en kvinna som Torparflickan, som går ut på slagfältet för att förvissa sig om att pojkvännen verkligen gått åt och sedan i fosterländsk nit blir besviken då hon upptäcker att han överlevt. [...] Det är en förpubertal pojkboksvärld, med förebild i Coopers indianböcker"
