Ännu om Swedia
Förra veckan länkade jag till dialektprojektet Swedia 2000:s webbsajt. I dagens Husis fanns en artikel om projektet. Professor Anders Eriksson från Stockholms universitet konstaterar att nuförtiden när folk flyttar omkring i landet slätas dialekterna ut, men de regionala skillnaderna kvarstår ändå. Enligt honom är de österbottniska dialekterna unika, också i rikssvensk jämförelse:
"- Det finns inga andra svenska dialekter som bevarat så många ålderdomliga drag. Till exempel uttalet av odren "komber" (kommer) och "lamb" (lamm) är element från en mycket gammal svenska"
Jag har på känn att även vi andra finlandssvenskar talar en svenska med relativt många ålderdomliga drag. Ett bra exempel ur Fredrik Lindströms nya bok, Jordens smartaste ord:
"Ord som djur, djup och djärv osv har ju en gång uttalats som vi stavar dem, men man räknar med att det uttalet i stort sett var försvunnet runt sekelskiftet 1700 (i vissa dialekter finns det fortfarande kvar).
Så här säger vi faktiskt ännu idag. Jag har aldrig tänkt på att jag skulle tala 1600-tals svenska. Kanske man borde börja använda ord som hafwa och fingo för att låta möjligast konsekvent ;-)
